Opera i veckan - Sommaravsnitt
Hej, alla operavänner, och välkomna till ett nytt avsnitt av Opera i veckan med Brigitte Nelsson! Nu är ju sommaren här igen, och det är grönt och fint och regnar ibland. Av den anledningen tänkte jag dilla om en sommaropera, som ni säkert inte kände till. Den är väldigt ovanlig på landets scener, och även ute på scener ute på landet är den ute. Operan heter
Den är skriven av guru Wonganamapetilapilo (libretto) och Wong (musik och dekor). Operan är finfördelad på fem akter och såhär går det till i operan.
Akt I
På dagiset huttlar fröknarna Stina, Pina och magister Bengt omkring. Det är dags för en pedagogisk utflykt, men något har blivit fel. De skulle åka till chokladfabriken Snöret, men kommunen, där den illvilliga Gumpo Bredröf, sockervaddsnarkoman och bingolottomonopolist, hur man nu kan vara det, styr, har ställt till det så att de skall få besöka en sitartillverkare. Personalen är inte glad. Med tanke på barnens mentala utförsgåvor, det är nämligen ett nivågrupperat dagis, där den illvilliga kommunpampen, som faktiskt har titeln pamp på sitt visitkort, som är gräddfärgat, för det pappret var billigast, han hade inte kommit på att kommunen kunde betala för korten när han beställde dem, men det har han gjort nu, så nya, hjortronfärgade, är på väg, har placerat de mest trögbegåvade barnen, kan utflykten bli för svår. En annan sak som krånglar till tillvaron är att någon strör bisatser omkring sig i librettot, som är långt, på alla håll, liksom.
Personalen sjunger den berömda kvintetten Sitarer är inget för barnen, där tre roller sjungs av sångarna och resten fylls i av en triangel och en cembalo med filtmatta.
Akt II
Ingen återvändo, på tre timmar, när barnen väl hystats in i bussen. Busschauffören sjunger glatt En busschaufför, en busschaufför, det är en man, kvinna eller transperson med glatt humör. Barnen trallar med, men hulkar också då de kör över ett gupp. Stina sjunger arian Det är spytt på min kola, medan Pina och Bengt torkar för glatta livet. Pä golvet, alltså.
Akt III
Nu är dagiset framme vid sitartillverkaren. Ut ur fabriken kommer Limmo Trämanér, som är föreståndare och förste sitarstämmare. Han frågar om det han håller i handen är en sitar, och konstaterar att det stämmer. Pina sjunger Jag kunde blivit förpackningsdesajner istället, och tilldrar sig Limmos uppmärksamhet. Sitartillverkaren har nämligen problem med sina sitarlådor. De glada sitarerna exporterar de hej vilt till Indien, men kommer ofta i retur, då de går sönder på vägen, eftersom lådorna är så veka. Barnen, Stina och Bengt stämmer upp i den känsloladdade sången Jag hör små fjärilar sjunga om amor när jag hör sitarens sjunde sträng vibrera. Men då trampar Stina på en banan och glider in i sitarlackrummet. Hon kommer ut skinande putsad, vilket gläder barnen, som nu kan spegla sig i sin fröken. Men säg den lycka som varar. In kommer Gumpo Bredröf. Barnen blir förskräckta. Han meddelar att kommunen har stängt dagiset för att inrätta en privat bowlingbana. Barnen skall nu få gå i dagis på Glada Plinket-området, där de skall tränas i pedagogiska lekar som Skruva strängar, Torka halsen och Lägga tunga musikinstrument i låda. Det är en väldigt rolig lek. Han skrattar och stänger in alla i fabriken. Slutpålunchrastklockan ringer och alla blir beklämda.
Akt IV
Möte i sitarträtorken. Bengt talar om att han inte får missa sin fästmös födelsedag, för då får han ingen tårta. Stina påpekar att det är synd om barnen också, som inte får komma hem i tid och som dessutom kan få men för livet av att bära tunga sitarer. Limmo, som borde vara glad över den billiga arbetskraften, ser ändå ledsen ut. I arian Jag ville hellre snickra lådbilar förklarar han att det var familjens traditioner som forcerade honom att tillverka indiska musikgrejimojer. Han har alltid velat bli dagismagister och ta hand om det uppväxande släktet och ge dem musikutbildning. Stina, Pina och Bengt blir väldigt glada, vilket de uttrycker i melodin Ge karln en anställning. Man lägger nu upp en plan.
Paus för blöjbyte.
Akt V
Slutförarbetetfördagenklockan ringer på fabriken, och Gumpo kommer och låser upp porten. Han förväntar sig en dyster skara som anskrämlig skall prova att beveka honom. Men istället får han se en partypyntad fabrikslokal, där glada barn åker rutschkana. Limmo och hans nya kolleger har kommit på att man kan snickra ihop ej hopsatta sitarer till rutschkanor. Av strängarna har man tillverkat världens mest musikaliska stora hammock, där barnen svingar och tjuter av glädje. Bengt har sytt lekkläder åt alla av sitarfodralstyget, mjuk velour i gosiga färger. Gumpo blir så paff att Stina passar på att dutta i honom i stora lackgrytan, där han snabbt förvandlas till en stor boll, som man lägger i den av Pina desajnade lådan, förpackar och sätter på rimligt porto. Till tonerna av den påpasslighetsförbiåkande postbilen sjunger alla på scenen På en gris skall han rida till Paris. Kalaset fortsätter och alla är glada.
Visst är det en fin opera? Lite enkel och socialrealistisk, med kapitalistsvinstema som övervinns av de goda samhällskrafterna med mjuk velour. Musiken är förstås full av roliga effekter. Kvarblivna effekter kan hämtas ut i hittegodsavdelningen på vardagar mellan tre och sju.
/ Brigitte N.
Dagiset Solgullets utflykt till sitarfabriken Glada Plinket.
Den är skriven av guru Wonganamapetilapilo (libretto) och Wong (musik och dekor). Operan är finfördelad på fem akter och såhär går det till i operan.
Akt I
På dagiset huttlar fröknarna Stina, Pina och magister Bengt omkring. Det är dags för en pedagogisk utflykt, men något har blivit fel. De skulle åka till chokladfabriken Snöret, men kommunen, där den illvilliga Gumpo Bredröf, sockervaddsnarkoman och bingolottomonopolist, hur man nu kan vara det, styr, har ställt till det så att de skall få besöka en sitartillverkare. Personalen är inte glad. Med tanke på barnens mentala utförsgåvor, det är nämligen ett nivågrupperat dagis, där den illvilliga kommunpampen, som faktiskt har titeln pamp på sitt visitkort, som är gräddfärgat, för det pappret var billigast, han hade inte kommit på att kommunen kunde betala för korten när han beställde dem, men det har han gjort nu, så nya, hjortronfärgade, är på väg, har placerat de mest trögbegåvade barnen, kan utflykten bli för svår. En annan sak som krånglar till tillvaron är att någon strör bisatser omkring sig i librettot, som är långt, på alla håll, liksom.
Personalen sjunger den berömda kvintetten Sitarer är inget för barnen, där tre roller sjungs av sångarna och resten fylls i av en triangel och en cembalo med filtmatta.
Akt II
Ingen återvändo, på tre timmar, när barnen väl hystats in i bussen. Busschauffören sjunger glatt En busschaufför, en busschaufför, det är en man, kvinna eller transperson med glatt humör. Barnen trallar med, men hulkar också då de kör över ett gupp. Stina sjunger arian Det är spytt på min kola, medan Pina och Bengt torkar för glatta livet. Pä golvet, alltså.
Akt III
Nu är dagiset framme vid sitartillverkaren. Ut ur fabriken kommer Limmo Trämanér, som är föreståndare och förste sitarstämmare. Han frågar om det han håller i handen är en sitar, och konstaterar att det stämmer. Pina sjunger Jag kunde blivit förpackningsdesajner istället, och tilldrar sig Limmos uppmärksamhet. Sitartillverkaren har nämligen problem med sina sitarlådor. De glada sitarerna exporterar de hej vilt till Indien, men kommer ofta i retur, då de går sönder på vägen, eftersom lådorna är så veka. Barnen, Stina och Bengt stämmer upp i den känsloladdade sången Jag hör små fjärilar sjunga om amor när jag hör sitarens sjunde sträng vibrera. Men då trampar Stina på en banan och glider in i sitarlackrummet. Hon kommer ut skinande putsad, vilket gläder barnen, som nu kan spegla sig i sin fröken. Men säg den lycka som varar. In kommer Gumpo Bredröf. Barnen blir förskräckta. Han meddelar att kommunen har stängt dagiset för att inrätta en privat bowlingbana. Barnen skall nu få gå i dagis på Glada Plinket-området, där de skall tränas i pedagogiska lekar som Skruva strängar, Torka halsen och Lägga tunga musikinstrument i låda. Det är en väldigt rolig lek. Han skrattar och stänger in alla i fabriken. Slutpålunchrastklockan ringer och alla blir beklämda.
Akt IV
Möte i sitarträtorken. Bengt talar om att han inte får missa sin fästmös födelsedag, för då får han ingen tårta. Stina påpekar att det är synd om barnen också, som inte får komma hem i tid och som dessutom kan få men för livet av att bära tunga sitarer. Limmo, som borde vara glad över den billiga arbetskraften, ser ändå ledsen ut. I arian Jag ville hellre snickra lådbilar förklarar han att det var familjens traditioner som forcerade honom att tillverka indiska musikgrejimojer. Han har alltid velat bli dagismagister och ta hand om det uppväxande släktet och ge dem musikutbildning. Stina, Pina och Bengt blir väldigt glada, vilket de uttrycker i melodin Ge karln en anställning. Man lägger nu upp en plan.
Paus för blöjbyte.
Akt V
Slutförarbetetfördagenklockan ringer på fabriken, och Gumpo kommer och låser upp porten. Han förväntar sig en dyster skara som anskrämlig skall prova att beveka honom. Men istället får han se en partypyntad fabrikslokal, där glada barn åker rutschkana. Limmo och hans nya kolleger har kommit på att man kan snickra ihop ej hopsatta sitarer till rutschkanor. Av strängarna har man tillverkat världens mest musikaliska stora hammock, där barnen svingar och tjuter av glädje. Bengt har sytt lekkläder åt alla av sitarfodralstyget, mjuk velour i gosiga färger. Gumpo blir så paff att Stina passar på att dutta i honom i stora lackgrytan, där han snabbt förvandlas till en stor boll, som man lägger i den av Pina desajnade lådan, förpackar och sätter på rimligt porto. Till tonerna av den påpasslighetsförbiåkande postbilen sjunger alla på scenen På en gris skall han rida till Paris. Kalaset fortsätter och alla är glada.
Visst är det en fin opera? Lite enkel och socialrealistisk, med kapitalistsvinstema som övervinns av de goda samhällskrafterna med mjuk velour. Musiken är förstås full av roliga effekter. Kvarblivna effekter kan hämtas ut i hittegodsavdelningen på vardagar mellan tre och sju.
/ Brigitte N.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar