Opera i veckan

Hej på er!
Många har pratat om det förra operainslaget, och undrat när det är dags för nästa operaprogram. De kommer ju lite oregelbundet, men nu är det dags att simma i operans kölvatten igen. Dagens inslag handlar om den föga kända men erkända operan

Jul i vårt hus.

Vad handlar då denna opera om? Den utspelar sig i fem akter, med musik av Torgny och Lotta Ängberg, okända kompositörer (Lotta kallar sig faktiskt men inte taktiskt för kompositös) från inre övre yttre Dalarna. Operan utspelar sig hemma hos familjen Barracudo, som bor i en trerummare på Södermalm. Såhär händer det sig:

AKT I
Mamma Barracudo slår in paket. In kommer hennes syster, Mostra Barracudo. Hon uttrycker en stark längtan efter en mjuk klapp. Då kommer Pappo Barracudo och slår till henne med ena halvan av den förvånansvärt stora ytterdörren. Nu sjunger Mamma och Pappo den kända duetten Che gelida portina, vilken avslutar akten, till ackompanjemang av kyrkklockor, kanonskott (för effektens skull) och ambulanssirener.

AKT II
Mostra Barracudo ligger omplåstrad på en divan i vardagsrummet. Mamma Barracudo sjunger arian Che fetida donnina, och anklagar sin syster för att ha placerat sig nära dörren i flera timmar för att uppnå avsvimning, vilket skulle leda till att den underbare ambulanssjukvårdaren Auto Mobil skulle dyka upp, vilket han också gjorde, och flörtade med mostern. Mamma Barracudo är hänsynslöst katolsk, frireligiös och inskränkt. Mostra säger ingenting, för Auto har råkat sätta bandaget fel.
Barnen Barracudo, Hippo och Hoppa, kommer in med sin trasiga kälke. Mamma får brått att slå in den nya kälken. Barnen sjunger tillsammans med mostern (som stönar sin roll) trion Che morbida slittina.
Hembiträdet, Stina Lollobrigida, fnyser sin berömda aria Che bittida mattina medan hon städar snören, papper och lacknafta, som mamman tagit fram av misstag (en symbol för kvinnans utsatthet i ett poststrukturalistiskt samhälle).

AKT III
Pappo Barracudo bjuder oväntat in sina kumpaner Biffo, Chiccio och Ramon till hemmet. Mamma Barracudo blir förtvivlad. Skinkan är ju inte ens i ugnen. Alla sjunger det stora mittenaktsnumret Che torbido panino, seende för sig den torra Julmiddag de kan komma att få om inte alla hjälps åt med Julförberedelserna. Männen drar sig undan till rökrummet med ursäkten att de skall röka korven som traditionsenligt ingår i familjens glada Jullekar (sätta korven på tomten), men i själva verket, vilket man får se med hjälp av en fiffig vridscensmekanik, planerar de nästa kupp mot det lokala varuhuset. Hembiträdet Stina, som torkar golvet under skrivbordet i Pappos rökrum/arbetsrum/rum för samling av nästan rumsren läsning med bara lite bilder på nästan påklädda tanter (han är en slem typ), råkar höra vad männen pratar om, eftersom hon fastnar med örat mot den gamla oihopmonterade trattgrammofonen, som barnen lämnat bredvid skrivbordet efter att lekpysseldagen avbrutits för mellanmål med saftkräm, linser och tofuströsselgodis, vällagat av kokerskan Dorotea Knyppelvattenstång, och förfasas litegrann. Efter att männen begett sig ut på balkongen för att ha Julraptävling, sjunger hon den mycket korta arian Che ora farà Stina?. Ridån faller innan hon är klar, som en symbol för den underbetalda kvinnans stress i det moderna samhället.

PAUS
Nu serverar man i regel pepparkakor.

AKT IV
Stina har klätt om till superhjälten Stinka. Med hjälp av sina superkrafter, städrock med flygförmåga och stinkbomber som hon gjort om av dammsugardoftkulor, besegrar hon den elaka manstrion, under arian Che splendida bombina. Det kommer fram att Pappo Barracudo bara handlat av nödtvång, efter att ha råkat gå med i amatörmaffian av misstag (han skulle egentligen skaffa frimärken till Julkorten).
Mamma Barracuda har hört allting, och de tre sjunger Che mai dirà Mostrina?.
Mostra Barracudo har fått ordning på sina förband, och sjunger uppretat Che non diran Mostrina, eftersom hon inte gillar detta smeknamn. Hon förklarar mycket tydligt för alla att hon vill ha en teddy.
Barnen tar på sig Stinas flygrock, och lyckas på så sätt få upp stjärnan i toppen på den överdimensionerade Julgranen med pysselburkha. Alla sjunger Che brava cappottina. Men nu ryker det från köket.

AKT V
Den förbisedda kokerskan Dorotea kungör att maten är klar. Skinkan är visserligen lite bränd, men alla är glada. Men OH!, först är det dags för Julklappsutdelning. Alla får vad de vill ha (negligé, bowlingklot, den lille elektrikern, mahognymöbler till dockhus, dammsugardoftkulor, stektermometer), utom Mostra, som får strumpor! Hon sjunger den känslofyllda arian Che scema sorellina och anklagar närmast sin syster för idioti. Ingen kan stoppa mostern, som försöker spola ner sig i toaletten. Hennes fötter fastnar, stolen svämmar över och alla julklappar spolas ner i orkesterdiket. Dirigenten tar kompledigt, bastubisten blåser bubblor och Pappo tar av sig i bara badkostymen för att doppa tårna med hembiträdet och kokerskan. Barnen räddar sig på den nya kälken, som flyter ordentligt, mamman rymmer med ambulansföraren, som mostern hållit tillfälligt gömd i badrummet, och mostern sjunger om hoppets tid som nalkas när Påsken snart är här igen, med arian Ch' euforia la Pasquina.

Gå och se operan om ni får chansen!

/ Brigitte N.